Minska svansbitning med hjälp av en halmhäck

Halmen har en betydande roll för grisarnas välmående men i traditionella boxsystem kan halmen bidra till en ohygienisk miljö och utgödslingsproblem. Genom att erbjuda halm i halmhäckar kan boxhygienen och utgödslingssystemet fortsätta vara optimalt och samtidigt minska frekvensen av svansbitning. 

Grisar är nyfikna individer och spenderar större delen av sin vakna tid med att utforska sin omgivning i jakt efter foder och sovplats. I Sverige är det är vanligt att slaktgrisar inhyses i ett boxsystem, där golvet består av en tät liggyta och en gödselspalt. I traditionella boxsystem kan grisar ha en begränsad möjlighet att utföra sina utforskningsbeteenden och kan därmed bli understimulerade, något som resulterar till att de börjar bita på inredning och andra grisar. Svansbitning är ett problem som försämrar djurvälfärden och kan även påverka grisarnas tillväxt negativt. Genom att förse liggytan med halm kan grisarnas utforskningsbeteenden tillgodoses och frekvensen  av svansbitning minskas. För att tillfredsställa grisarnas behov behöver ungefär 400 gram halm ges ut per gris och dag . När en större mängd halm ges till grisarna kan boxhygienen påverkas negativt och det kan uppstå problem med utgödslingen. Genom att ge ut halm i en halmhäck istället för på golvet kan förekomsten av svansbitning minska samtidigt som boxhygienen och utgödslingssystemet fungerar optimalt, enligt en studie från Sveriges Lantbruksuniversitet publicerad år 2021. 

Studien utfördes i ett konventionellt slaktgrisstall i sydvästra Sverige med totalt 458 grisar under en omgång. I varje box var det ungefär 11 grisar som observerades från insättning till slakt (30-120kg). Boxarna var utformade med en tät liggyta och en gödselspalt. Grisarna utfodrades med blötfoder i långtråg fyra gånger per dag i början av produktionsperioden och tre gånger om dagen mot slutet av perioden. Varannan box tilldelades 25 liter halm på liggytan och varannan box tilldelades 44 liter halm i en halmhäck. Boxarna rengjordes dagligen för att sedan tillsätta ny halm vid behov.  

Under den första perioden efter insättning upptäcktes en högre frekvens svansbitning i de boxar som tilldelades halm i halmhäcken än för de boxarna med halm på golvet. Det kan bero på att grisarna med halmhäck inte förbrukade halmen till en början, vilket resulterade till en begränsad halmtillgång. När grisarna började använda halmhäcken upptäcktes en lägre frekvens svansbitning i de boxar som hade halmhäck än för de boxarna med halm på golvet. Boxhygienen var god i båda metoderna och utgödslingssystemet påverkades inte negativt av den större mängden halm i halmhäcken. 

Läs mer: 

Effect of Straw Provision in Racks on Tail Lesions, Straw Availability, and Pen Hygiene in Finishing Pigs (slu.se)