Virtuella stängsel kan bli framtidens betesdrift

Virtuella stängsel, baserade på GPS-teknik, kan bli en flexibel och arbetsbesparande lösning för betesdrift. Det framgår av forskning i en ny avhandling om virtuella stängsel, som visar att nötkreatur snabbt anpassar sig till systemet och att stressnivåerna är jämförbara med traditionella elstängsel. Men ytterligare studier för att säkerställa djurvälfärden krävs innan tekniken kan bli ett godkänt alternativ för svenska lantbrukare.

Lotten Wahlunds avhandling visar att GPS-baserade virtuella stängsel kan vara ett hållbart alternativ för att hantera djur på bete. Tekniken, som kombinerar ljudsignaler och milda elstötar för att hålla djuren inom definierade områden, har visat sig effektiv utan att orsaka långvarig stress. Men för att virtuella stängsel ska godkännas av Jordbruksverket krävs ytterligare forskning.

Så fungerar virtuella stängsel

Virtuella stängsel använder GPS-teknik och mobila applikationer för att skapa osynliga betesgränser. När ett djur närmar sig gränsen får de en ljudsignal via en transponder. Om djuret inte vänder, följs signalen av en mild elektrisk stöt. Lottens forskning visade att djuren snabbt lärde sig att reagera på ljudsignalen, vilket minimerade behovet av elstötar. Systemet möjliggör också flexibla gränsförflyttningar, vilket gör det särskilt användbart i svårframkomliga marker.

Snabb inlärning och effektiv anpassning

Studien följde sju kvigor under sex veckor med virtuella stängsel. Inledningsvis lärde sig djuren snabbt att vända vid en ljudsignal för att undvika en mild elektrisk stöt, en process som tog ungefär en vecka. Anpassningen förbättrades över tid, oavsett om de virtuella gränserna flyttades eller hur många som introducerades. Detta indikerar att djuren kan hantera den flexibilitet som tekniken erbjuder.

Stressnivåer jämförbara med elstängsel

En viktig fråga var om virtuella stängsel orsakar mer stress än traditionella elstängsel. Studien mätte kortisolnivåer i avföring och hår, vilka är indikatorer på kort- och långvarig stress. Resultaten visade inga långsiktiga skillnader i stress mellan grupperna, trots att kortvarigt förhöjda kortisolnivåer observerades hos de kvigor som använde virtuella stängsel under den första veckan. Forskarna tror att denna ökning snarare berodde på omgivningsfaktorer än på tekniken.

Djurens beteenden och hälsa

Studien fann inga tecken på beteendeförändringar som skulle indikera stress från något av systemen. Viktuppgången och tiden som spenderades på att äta och idissla var jämförbar mellan grupperna, vilket pekar på att djurens hälsa och näringsintag inte påverkades negativt.

Vad krävs för att tekniken ska godkännas i Sverige?

Virtuella stängsel är för närvarande inte tillåtna i Sverige. Jordbruksverket kräver att tekniken erbjuder en djurvälfärd som är minst lika god som traditionella elstängsel. Detta innebär att forskningen måste visa att:

1. Stressnivåerna är acceptabla: Virtuella stängsel ska inte orsaka mer stress än elstängsel. Studien visade att nivåerna av stresshormonet kortisol var jämförbara mellan grupperna, men det behövs fler långsiktiga studier för att säkerställa detta.
2. Inlärningsprocessen är skonsam: Forskningen visar att nötkreatur lär sig systemet inom en vecka, men hur snabbt olika individer anpassar sig behöver undersökas ytterligare. Det är viktigt att minimera antalet elstötar som krävs under inlärningsfasen.
3. Relokalisering av gränser fungerar utan negativ påverkan: Flyttbara gränser är en nyckelfunktion i virtuella stängsel, men det krävs mer data om hur dessa förändringar påverkar djurens beteende och stressnivåer.

Jämförbara effekter vid längre användning: Längre studier, som täcker hela betessäsonger, behövs för att bekräfta att systemet inte leder till långsiktiga negativa effekter på djurens hälsa, vikt eller beteende.

Hela avhandlingen hittar du HÄR.